FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE
Söndag 11 juli
Vaknade klockan 6 på morgonen av en förvärk som gjorde ondare än vanligt. Under förmiddagen kom denna smärta tillbaka till och från, väldigt oregelbundet så jag tänkte bara att det var kroppen som tränade sig. Framåt eftermiddagen vart det oftare och runt 17 tiden började värkarna komma med 5 minuters mellanrum, dock så kunde det avstanna och ta en paus på en kvart. Nathan vart orolig och ville att vi skulle åka in men jag ville inte, tänkte att det fortfarande var kroppen som tränade och att det inte var dags än. Vi åkte upp till nathans föräldrar och umgicks med dom. Värkarna kom fortfarande med 5 minuters mellanrum och när klockan blivit halv åtta så bestämde vi oss för att åka hem och ringa förlossningen. Ringde till Mölndal och dom sa åt mig att ta ett bad och panodil och ringa om en timme igen. Självklart gjorde jag det, värkarna tog en paus på en kvart igen när jag låg i badet men när jag steg upp så vart dom starkare och kom regelbundet. Ringde till förlossningen som sa att vi skulle komma in, men att vi kunde vänta till halv tio då natt personalen skulle komma, så skulle vi slippa träffa så mycket olika personal. Så tio över nio åkte vi, var framme tjugo i tio och då vart värkarna jobbiga. Usch vad ont det gjorde. Dom kopplade på CTG och mätte bebisen hjärtljud. Gillade inte alls att jag såg CTG kurvan, vart lika ledsen varje gång jag såg att en värk var på gång, haha. Ville bara stänga av dom, värkarna alltså :-P Hon undersökte mig och jag var öppen 5 ½ cm så vi fick ett förlossningsrum. Där bad jag om lustgas, använde den mest hela tiden. Var rädd att jag skulle få ännu ondare om jag slutade med den. När värkarna bara vart värre och värre så bad jag om bedövning och hon erbjöd mig epidural vilket jag tackade ja till. Dessvärre satte dom in den lite sent, var öppen nästan 8 cm när dom la den och dom hann heller inte koppla in pumpen som man ska göra.. Så jag vet inte om den gjorde så mycket nytta.. Vattnet gick 23.48 och jag tyckte att det var så skönt med varmt vatten, vart nästan lite avslappnad.
Måndag 12 juli
Jag frågar Nathan vad klockan är och han svarar tio över tolv och jag blir glad. Tyckte att 12e var ett bättre datum än 11e, vet inte varför. Strax därefter känner jag att hela magen vill trycka neråt och jag känner mig extremt bajsnödig så jag frågar om jag ska krysta, vilket jag ska. Och det är helt sjukt hur ont det gör!! Jag skrek för kung och fosterland och tryckte allt vad jag hade. Värken tog slut och jag försökte hämta andan, sen var det dags igen och så höll det på. Efter ett tag så börjar jag känna lite panik, fick för mig att jag måste få ut han snart så jag börjar krysta fastän jag inte har någon värk. Tydligen så vart CTGn avvikande på William så dom fick lägga ett klipp så att jag kunde få ut honom. Och 00.46 kom han äntligen ut, vilken skön känsla när han ploppa ut, vart hela matt och skakig i hela kroppen. Moderkakan kom ut 00.55. Efter förlossningen fick jag ligger kvar där ett bra tag och läkare skulle komma och pilla och sy och fixa.. Fick en del bristningar och ett klipp och både inre och yttre suturer. Kan lova att jag kände mig mördbultad efteråt, men var hög på kärlek och lycka så det gjorde ingenting. Låg vaken resten av natten och bara beundrade mina fina pojkar som låg vid min sida. Nathan var ett otroligt bra stöd under hela förloppet, han skötte sig felfritt! Fastän han såg att hjärtljuden försvann på William så sa han ingenting och var bara lugn och hjälpte till och peppa mig.
Förlossningen är något av de häftigaste jag har gjort, hur jävla ont det än gjorde. Börjar faktiskt redan glömma av smärtan och kan minsann tänka mig en till unge, men det får vänta ett par år. Nu efteråt mår jag bra, trodde att jag skulle ha mycket ondare "där nere" men det enda jag känner av är att jag har svårt för att sitta pga svullnaden och jag spolar rent med vatten istället för att torka med papper då det gör för ont.. Nu hör jag att min lilla prins ligger och gnyr i sovrummet, dags för mat snart igen. Han har varit super duktig under natten och jag är utvilad och redo för en hel dag med familjen Eriksson!
före förlossning och efter förlossning.
saknar min fina runda mage!
har redan gått ner 6 av mina 8 kilo. Typiskt.
jag hade gärna stannat kring 60 kilo..
Mamma & pappa älskar dig William <3
Vaknade klockan 6 på morgonen av en förvärk som gjorde ondare än vanligt. Under förmiddagen kom denna smärta tillbaka till och från, väldigt oregelbundet så jag tänkte bara att det var kroppen som tränade sig. Framåt eftermiddagen vart det oftare och runt 17 tiden började värkarna komma med 5 minuters mellanrum, dock så kunde det avstanna och ta en paus på en kvart. Nathan vart orolig och ville att vi skulle åka in men jag ville inte, tänkte att det fortfarande var kroppen som tränade och att det inte var dags än. Vi åkte upp till nathans föräldrar och umgicks med dom. Värkarna kom fortfarande med 5 minuters mellanrum och när klockan blivit halv åtta så bestämde vi oss för att åka hem och ringa förlossningen. Ringde till Mölndal och dom sa åt mig att ta ett bad och panodil och ringa om en timme igen. Självklart gjorde jag det, värkarna tog en paus på en kvart igen när jag låg i badet men när jag steg upp så vart dom starkare och kom regelbundet. Ringde till förlossningen som sa att vi skulle komma in, men att vi kunde vänta till halv tio då natt personalen skulle komma, så skulle vi slippa träffa så mycket olika personal. Så tio över nio åkte vi, var framme tjugo i tio och då vart värkarna jobbiga. Usch vad ont det gjorde. Dom kopplade på CTG och mätte bebisen hjärtljud. Gillade inte alls att jag såg CTG kurvan, vart lika ledsen varje gång jag såg att en värk var på gång, haha. Ville bara stänga av dom, värkarna alltså :-P Hon undersökte mig och jag var öppen 5 ½ cm så vi fick ett förlossningsrum. Där bad jag om lustgas, använde den mest hela tiden. Var rädd att jag skulle få ännu ondare om jag slutade med den. När värkarna bara vart värre och värre så bad jag om bedövning och hon erbjöd mig epidural vilket jag tackade ja till. Dessvärre satte dom in den lite sent, var öppen nästan 8 cm när dom la den och dom hann heller inte koppla in pumpen som man ska göra.. Så jag vet inte om den gjorde så mycket nytta.. Vattnet gick 23.48 och jag tyckte att det var så skönt med varmt vatten, vart nästan lite avslappnad.
Måndag 12 juli
Jag frågar Nathan vad klockan är och han svarar tio över tolv och jag blir glad. Tyckte att 12e var ett bättre datum än 11e, vet inte varför. Strax därefter känner jag att hela magen vill trycka neråt och jag känner mig extremt bajsnödig så jag frågar om jag ska krysta, vilket jag ska. Och det är helt sjukt hur ont det gör!! Jag skrek för kung och fosterland och tryckte allt vad jag hade. Värken tog slut och jag försökte hämta andan, sen var det dags igen och så höll det på. Efter ett tag så börjar jag känna lite panik, fick för mig att jag måste få ut han snart så jag börjar krysta fastän jag inte har någon värk. Tydligen så vart CTGn avvikande på William så dom fick lägga ett klipp så att jag kunde få ut honom. Och 00.46 kom han äntligen ut, vilken skön känsla när han ploppa ut, vart hela matt och skakig i hela kroppen. Moderkakan kom ut 00.55. Efter förlossningen fick jag ligger kvar där ett bra tag och läkare skulle komma och pilla och sy och fixa.. Fick en del bristningar och ett klipp och både inre och yttre suturer. Kan lova att jag kände mig mördbultad efteråt, men var hög på kärlek och lycka så det gjorde ingenting. Låg vaken resten av natten och bara beundrade mina fina pojkar som låg vid min sida. Nathan var ett otroligt bra stöd under hela förloppet, han skötte sig felfritt! Fastän han såg att hjärtljuden försvann på William så sa han ingenting och var bara lugn och hjälpte till och peppa mig.
Förlossningen är något av de häftigaste jag har gjort, hur jävla ont det än gjorde. Börjar faktiskt redan glömma av smärtan och kan minsann tänka mig en till unge, men det får vänta ett par år. Nu efteråt mår jag bra, trodde att jag skulle ha mycket ondare "där nere" men det enda jag känner av är att jag har svårt för att sitta pga svullnaden och jag spolar rent med vatten istället för att torka med papper då det gör för ont.. Nu hör jag att min lilla prins ligger och gnyr i sovrummet, dags för mat snart igen. Han har varit super duktig under natten och jag är utvilad och redo för en hel dag med familjen Eriksson!
före förlossning och efter förlossning.
saknar min fina runda mage!
har redan gått ner 6 av mina 8 kilo. Typiskt.
jag hade gärna stannat kring 60 kilo..
Mamma & pappa älskar dig William <3
